Sly Vixen

Övergivna djur

   
   

Pâ en gammal medeltidsbondgârd i Frankrike bor det hundratals herrelösa djur. Hundar, katter, hästar, kaniner och kor. Dom bor där för att deras människor inte ville ha dom mer. Eller att deras människor var elaka mot dom, slog dom och inte gav dom mat.
Laure jobbade här innan, och hon längtar tillbaka hit men det var bara ett tillfälligt jobb. Men hon brukar âka och hälsa pâ och hon tog med mej och Jessy för att visa oss. Först gick vi och hälsade pâ alla de hundra hundarna. En del var i samma inhängnad, och en del var själva. Berodde pâ om dom var gamla, agressiva, skadade o.s.v. En del av dom var där bara över semestern och skulle bli hämtade snart. Ibland kom aldrig hussen eller matten tillbaka, och sâ fick dom bo pâ bondgârden för alltid. Eller tills nâgon snäll kom som ville ha ett litet djur med sej hem. Om man vill fâr man gärna komma till bondgârden och rasta hundarna, när vi var där var det flera barn och vuxna som gjorde det.

Sâ gick vi vidare, till hjortarna som var där innan nuvarnade ägaren kom hit. Han lät dom vara kvar där. Laure sa att dom har ungar nu, sâ vi gick in till dom för att se. Och sâ var dom borta. Men ungarna kunde vara gömda i nässlorna sâ vi letade vidare. Snabbt som blixten stack den frân sitt lilla näste, ett litet kid, helt rödbrun med vita fläckar. Sen sâg vi inga mer. Vi gick och klappade hästarna och mulorna, dom hade det bra där. Undrar hur dom hade haft det innan.

  
 
 


Hos katterna blev vi attackerade av kelighet! Dom strömmade frân alla hâll dom smâ älsklingarna, och en höll fast en tills man tog honom i famnen. Det fanns smâ krypin, klätterträd, torrfodersautomater och en liten stuga bara för dom. Vi var bara inne i en av inhängnadena, det fanns nâgra till  Men vi träffade âtminstone en tjugo katter.
Dom var sâ fina, det är konstigt att det är fâ som adopterar. Istället kommer det nya djur nästan varje dag. Folk ringer och vill bli av med sitt djur av olika skäl, men ibland mâste dom säja nej pâ bondgârden, om det inte finns plats. Och ibland tycker folk att det är för dyrt att lämna sitt djur där, det kostar 7500 kronor. Och dâ avlivar dom det hellre! Tänkte dom inte att djuret skulle äta under dom resterande âren det skulle leva?

Vi ska âka tillbaka dit snart igen, stanna lite längre stund än den här gângen. Det fanns visst kattungar som jag missade att se. Och resten av de hundra katterna vill jag ocksâ träffa.

För längesedan var bondgârden precis pâ gränsen mellan Frankrike och England, en rejäl mur visade var. Och nedför en mörk brant trappa sâg vi en underjordisk gâng som användes pâ den tiden. Det gick inte gâ i gângen längre eftersom den hade rasat, men man kunde tänka sej hur det var; fuktigt, mörkt och kallt.

hehe right!

Konstig kultur det dar...du far borja skriva lite igen pa denna blogg.kram